Alltså jag måste bara inleda med,
-jag hatar folk som ljuger, det är tveklöst det värsta jag vet. okej om man döljer sanningen, men om man frågar rakt ut då är ett tips att svara annars blir det tusen gånger värre när det kommer fram, och det är ingen fråga om det kommer fram för det gör det.
Idag har varit en skön dag, den tveklöst lugnaste på länge, full av insikt och nya åsikter. Full med självkännsla och en ren själ.
Morgonen började med en härlig dusch, mycket behagligt. frukosten åts långsamt med njutning, där varje bit och smak var betydelsefull. Bilfärden till skolan var rofylld utan stress, och hastighetsgränserna överstegs bara någon enstaka gång ;)
jag börjar märka att det är några som uppskattar mitt bloggande, fast jag inte alls vet anledningen, och vissa hatar den kort sagt. men mina vänner de består hur galen jag än verkar i text och vad jag än gör mot er så verkar ni stå kvar. det är en skön kännsla.
men jag sviker er aldrig, inte vad jag vet. för om jag sviker någon av er. snälla säg det, lämna mig och låt mig lära mig av mitt misstag. Jag börjar inse att personer som sviker borde inte få för många chanser, de lär sig inte förns det är för sent.
Och till alla er som tycker jag är störd, jag mår inte bra. om ni bara kunde ta det i ert medvetande så läs texten och förstå den bakomliggande sorgen. jag vill inte att alla frågar varför, det är inte bara en sak. de flesta skulle säga att det är pågrund av att jag blivit en ensamt vandrande varelse som benämns singel. Jo det är självklart endel, men ändå så mycket mer. sluta tro att ni är bättre än mig, jag tror inte jag är bättre än er. det är bara mitt sätt att gömma mig bakom mitt osäkra jag, vissa få vänner har sätt hur jag är när jag är lugn och i mina sinnens fulla bruk. jag hoppas det ger förståelse åt de frågetecken som alltid dyker upp, de som hatar mig, varför läsa min blogg? Bara förstå eller gå, ge en åsikt utan hat och jag tar den till mig.
Till seglingen som står i rubriken, jo det va så att jag och agnes seglade idag. Visst det gick inte fort med den fattiga vinden, men jag njöt något så enormt obeskrivligt för att få känna vinden och glida på det mjuka kalla vattnet. när solen tittade fram så kände jag hur styrkan åter tittade fram i min kropp.
Jag älskar livet på vattnet, och mitt jobb som seglarintruktör kommer bli så underbart härligt.
nu ska jag nog ta och släpa mig i säng och sova lite ;P
Vi ses!
//Mr Uldén
onsdag 13 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Wow, ditt första vettiga inlägg, grattis! Är det sant att Simon kanske börjar mjukna upp lite? (hoppas) :D Känns skönt att du förstår att en person inte kan få chans efter chans i livet, människor klarar inte av att ständigt bli svikna, sedan spelar det ingen roll om det är ett förhållande eller vänskap. På något sätt känner jag att du glömde bort dina vänner på vägen, tills du blev ensam, såg upp och insåg att saker och ting hade förändrats. så säg mig, vad vore livet utan vänner? Ingenting. Jag hoppas du kan uppskatta dina vänner även de gånger du inte är singel. Vi kan väl prata om det mer någon dag I guess. Och må du hitta rätt stig att följa i livet. Det finns en hopp för alla
SvaraRadera/ Tjejen som masserar dina axlar så du nästan börjar gråta