Synen fick jag åter!

vilken dag, egentligen började den som dagarna har sätt ut denna vecka för övrigt, men slutade lite annorlunda. Min mor har tjatat på mig att jag ska gå och träna taekwondo igen sedan jag kom hem, som jag visserligen längtat efter sedan jag ryckte in. Att jag legat still en vecka och knappt rört mig eller druckit något slutade i en smärre tragedi. dock Det kändes som jag skulle falla ihop och svimma efter bara uppvärmingen, vilket inte var min ursprungliga plan. min första tanke va i stil med.

- kunde jag verkligen fått såhär dålig kondis av att sitta still så mycket i lumpen, fyyy....

Tränaren menade på vätskebrist och tvingade i mig vatten, tillslut klarade jag av att leverera några välplacerade sparkar, (för att försköna verkligheten lite, välplacerade knappast:P)
Passet gick alltså någorlunda sådär jätte illa blä, i min mening, men......
Alltså känslan jag hade efteråt var oslagbar, jag kan tänka igen! se saker, fokusera, det är underbart. det känns som att jag varit blind i en vecka och fått synen tillbaka.. underbart!

Och för att lägga till lite extra socker på pannkakan som ska likna min dag, så fick jag träffa en kär vän som man inte får se så ofta längre och tillåme krama henne fick jag^^, underbart slut på dagen må jag säga

Tack och hej, tårgasspray!
//Haaajaa! Uldén vi tangenterna