jag, den där och han!

Alltså jag hela tiden.

Jag börjar tro att jag e riktigt egoistisk bara:P tycker synd om mig själv hela tiden och går runt och är bitter. En stor bidragande faktor är lumpen, alltså det börjar bli omänskligt drygt och orättvisorna mot andra båtars besättningar är inte små längre, vi gör bara vår nödvändigaste uppgisft och inget mer, medan de andra gör roliga saker hela tiden. Det märks verkligen på vår besättning, vi är bittra och ler sällan, medans de andra ler ofta och har roligt. Och ändå ska jag fortsätta jobba här, är jag envis beslutsam eller bara korkad är ju frågan, en jag antar att jag överlever. livet ska väl inte vara en dans på rosor eller? visserligen om det är med taggar så;P

/adjöss från sjögossen