En Tanke föds, en Idé skapas och ett mål nitas fast....

hey, hemkommen från en skön resa till kanarieöarna, med sol och värme som sverige inte kan erbjuda nu såhär års:P

Som ni kanske visste så är man lite bitter, gänget som beslöt sig för att runa den stora blå börjar tappa suget och ensam står jag kvar vid viljans branta klippa.
Jag har sätt det komma ganska länge då idéer dycker upp och funderingar som inte spelar någon roll i det stora, plötsligt ger hela betydelsen...

Men varför jag fortfarande är så beslutsam om att segla jordenrunt vet jag inte, men jag har en teori, och det är att jag är psykiskt galen:P för jag börjar tvivla på att det finns någon som har samma vilja som jag att vilja segla runt hela vår planet, och offra två ynka år av sin existens åt något så ofantligt underbart!

Det jag tänkt på nu i flera veckor är hur en idé föds och ältar sig fast för evigt, och hur man bara kan motivera sig själv till att göra något som är större än fantasin.
Jag har haft den här resan i mitt sinne i 4 år nu, inte en dag har passerat utan att några ögonblick har ägnats åt att fundera ut lösningar eller drömma om vita stränder och nya kulturer.
Jag tror att man drömmer om något, som att resa jorden runt, bygga ett hus eller renovera en skrotbil. och den tanken gör en glad, för man känner att det är stort, inte alla klarar av det men att man faktiskt kan genomföra det. När åren sedan går och idén bara växer med beslutsamheten så finns det inget som kan stoppa än. men frågan är ju om jag är galen eller inte. hoppas bara att det är något jag kommer att få vara med om, för den dagen jag försår att det är omöjligt, så vet jag inte vart jag ska ta vägen......

tjao! hade gött!
/kaptenknäckt