fredag 22 maj 2009

Tankar, insikt och personer


Visst kan man bara få en sådan där aha kännsla om sig själv ibland, jag har det i allafall. Den känslan var väldigt viktig den här gången måste jag säga, den hälpte mig att börja gå vidare på ett tryggare och med ett mer rackryggat synsätt ;)
mina behov av närhet börjar avta något och jag uppskattar mina vänner mer och mer. Den traditionsenliga brännbollen kommer att vara något som alltid kommer stå på min "att göra lista" denna grej får en verkligen att känna gemenskap. När jag tänker på vad jag skrivit hittils och tänkt de tankar jag tänker när jag skriver så känner jag mig verkligen som värsta deppkillen, men det ska ni veta läsare att deppig det ska jag sluta med. Jag har inte hunnit stanna upp och kolla hur jag egentligen mår med alla skolgrejer på gång, men idag så tittade jag efter och jag fick mig en possitiv överraskning, jag mår faktiskt bra.
Det finns såklart saker som får en att tänka lite tråkiga tankar, och det har med att förlora vänner, fina band som bryts och läker aldrig igen. Det finns många som ser mig som dramatisk när jag säger hur framtiden kan se ut. men sociala förhållanden brukar jag kunna klura ut ganska bra. och vissa saker går bara inte, och sådana "aha" upplevelser är ju inte lika roliga oftast. När man inser en dag att "oj jag har inte pratat med den personen på en månad" och man känner ingen skuld för det. det är då nära band har brutits enligt mig. Jag säger inte att de aldrig kan sys ihop igen för de kan de flesta band göras. Men det krävs att slumpen ger en lyckans sida upp på myntet eller att man har glöden uppe för just detta att bli nära vän med någon. Men de flesta band knyts ju av slumpen, med en annan sorts insikt "oj den personen va ju riktigt trevlig" sedan efter många prövningar och dåliga dagar och konstiga humör så håller man ihop, då kan insikten dyka upp att man älskar nog just den här personen. Kanske som partner eller otroligt nära vän. Denna insikt har jag fått väldigt få gånger, vilket självklart är som det borde, man kan ju inte leva med alla ;)

Jag har ju spikat ett årtal när jag ska segla jorden runt som ni vet, och även sällskapet olle från norrköping är spikat ;)
Men jag skulle vilja höra utav er sjuka läsare vart ni tycker att jag ska stanna på vägen, eller om ni har några andra tips jag ska tänka på, på min olycksaliga färd. och för er som inte är lika inne i min blogg så hade vi tänkt att lämna sverige 2012, och enligt säkra källor ser det ut att bli septemer eller oktober någon stanns, då atlanten är som lugnast i december, vilket betyder att det blir ett tag på kanarieöarna ;)
men släng upp lite komentarer om vad ni tycker om detta äventyr.
Om det mot förmodan finns någon som är intresserad av att följa med så är det bara att hojta till så kan vi kanske årdna det ska ni se. men det handlar ju som allt annat om glöden i själen och viljan att leva snålt för att uppleva äventyren ;)

Tack för mig denna gång, Jag mår bra!!
/Galningen

3 kommentarer:

  1. När man inser en dag att "oj jag har inte pratat med den här personen på en månad" och man känner ingen skuld för det. det är då nära band har brutits enligt mig.

    Jag tycker det var bra skrivet!! Tycker också det är så.

    SvaraRadera
  2. tack^^ skönt att få lite possitiv feedback på cad man skriver =)

    SvaraRadera
  3. Har du prata med folk som seglat över atlanten? Annars kan du ju alltid ta ett snack med mina föräldrar :)/ Helena

    SvaraRadera